Följande lilla dialog utspelade sig tidigare i kväll med dottern framför TVn och jag i köket:
   Dottern: ”Pappa, jag gillar faktiskt Miljöhjältarna!”
   Jag: ”Jaha? Det är väl bra?”
   Dottern: ”Du brukar ju bara slå på den där [kaffekvarnen] när det är något jag inte gillar…”
   För en tid sedan sade jag till dottern att jag skulle försöka göra kaffe när det var något som hon inte ville se. Om hon såg på TV, vill säga… Det tog ett bra tag innan jag själv gjorde kopplingen, eftersom hon sade detta med samma tonfall som om hon upplyste mig om något.
   Det är inte alltid man gör som man sagt, uppenbarligen… Espresson blev faktiskt inte alls så pjåkig. Tänka sig att Mollbergs Blandning från Zoega’s kan funka till espresso också!
   Även om det säkert fanns en gnutta Åre POP kvar också…

Dagens inlägg tillägnar jag helt och hållet min mor som idag fyller år. Vad man än må tycka om sina föräldrar är det ju, ställt utom allt tvivel, så att man inte skulle vara där man är utan dem… Själv håller jag mycket av mina föräldrar och just idag då särskilt mycket så min mor! Grattis på din dag!
   Och således, i all enkelhet, här kommer kvällens cappis. Tillägnad min mor. Den smakade ljuvligt (och såg betydligt bättre ut än vad mobilkameran klarade av att avbilda)…
   Håll till godo!

Att komma hem med huvudvärk underlättas inte av att det står en polisbil parkerad utanför porten. Ej heller gör det saken bättre när man upptäcker att bägge dörrarna på våningen före min är uppbrutna och det var med snabbt stigande puls jag tog återstående trappor i väldigt få steg. Inga vidare omen. Lyckligtvis var mitt våningsplan skonat och min dörr var fortfarande låst.
   Jag såg märkena i en av de drabbades dörr och uppfattade inte dessa som särdeles kraftiga. Detta leder mig att inse att våra ytterdörrar inte sätter upp överdrivet mycket motstånd inför brottslingarnas kofötter. Detta, i sin tur, får mig att oroas över huruvida dessa brottslingar kommer att komma tillbaka i morgon och ta nästa våningsplan. Ska man kanske sjukskriva sig i morgon (inbrotten har uppenbarligen skett mitt på dagen; hur fräckt är inte det) och sitta på vakt med brödkaveln?
   Trots oron lyckades jag i alla fall få ihop en trevlig kopp med både gott kaffe (Åre POP) och fin latte-art. Alltid något att lugna nerverna med.
   En smula i alla fall…

I skrivande stund är det dryga kvarten kvar tills årets Allsvenska drar igång för de svart-vita. Årets premiärmotstånd heter Åtvidaberg. Återstår att se hur det går. Känns lite underligt bara att det ska spelas seriefotboll redan, men är det VM-år så är det…
   Jag hoppas på seger förstås!

Det har varit mycket på sista tiden och bloggen har inte fyllts på som jag kanske önskat. Har mest kommit hem bara för att göra och äta mat, få i mig en kopp kaffe och sedan stupa i säng.
   Men lite annat har det blivit. Kaffeeventet kryper närmare och inbjudningsaffischen börjar ta form (tack Felix för din fantastiska kreativitet) och snart ska det börja tas in anmälan!
   Om nu inget går radikalt fel verkar det kunna bli en väldigt trevlig, spännande och lärorik dag med en djupt ingående blick i kaffevärlden.
   Men häng på låset; det finns bara 50 platser…
   Förövrigt har jag druckit mig nästan helt igenom senaste leveransen från Eva på Åre Kafferosteri och är nu inne på sista påsen (POP). Precis som vidtalats mig var föregående påse – Jazz – lite kinkig att få till. Inget av skotten var egentligen dåliga, men inget av dem gav mig riktiga wow-tankar heller och, således, tror jag inte att jag fick till den ordentligt. Bästa smakerna kom dock, lite förvånande, vid ganska snabba extraktioner. Lite för snabba faktiskt… Därav förvåningen… Fler påsar Jazz kan ändå få hamna i kylen!
   Skam den som ger sig, heter det ju!
   Snart är det dessutom dags för Rebecka Thurfjell att försvara hedern (eller vad man säger) i finalrundorna av Barista Cup. Heja Rebecca!

Gjorde rent i kvarnen i dag för första gången sedan inköpet. Det var ganska mycket gammalt kaffe i den så det var välbehövligt…
   Passade samtidigt på att modifiera den en smula eftersom jag inte gillar ”aktiveringsläppen”…

Fredag och ännu en helg att vila ut på. Och dricka kaffe. Närsom. Här följer den enkla kaffe-matematiken för dagen:

En dubbel espresso på Åre Kafferosteris Etiopien Natural Sidamo (rostad 16 februari) plus…

…en kanna (nästan; bara lite för bubblig) perfekt mjölk blir…

…en väldigt god cappis med hyfsad latte-art! Trevlig helg!

Kära Eva och Per på Åre Kafferosteri. Vet ni egentligen vad ni gör med en stackars kaffedrickare, en bra bit söderut i vårt avlånga land? Ni håller, med era gudomliga kaffen, på att förvandla mig till en kaffegourmet…
   Från den första koppen POP, för länge sedan på Sneakers ‘n’ Stuff i Stockholm, till den senaste cappisen på Yirgacheffe, har jag aldrig blivit missnöjd med era kaffen. Och sanslöst goda är de också; jag får sansa mig för att inte köra quadrupla tripplar och sörpla i mig…
   Körde ett enkelskott i eftermiddags. Ganska finmalet (jag fick tipset att mala grovt) och med en lång extraktion. Fick en något kort espresso som lindade in gommen med en sådan lenhet att hjärnan helt tappade konceptet och allt vad smakigenkänning heter.
   Lagom tills jag skulle på konsert (mer om det senare), gjorde jag en take-away-cappis. Likadan extraktion som tidigare fast denna gång med mjölk…
   Jag menar: hur gör ni för att lyckas ni två? Det är ju så gudabenådat gott att man inte kan låta bli att bli kär!
   En liten önskan bara: sluta aldrig!

En annan sak som jag hoppas inte tar slut är grabbens spelande. Nu ikväll hade de sin första spelning. På en lokal fritidsgård här i Örebro och bli inte förvånade om det – inom snar framtid – dyker upp fyra unga killar i örebrobandet ”Independent” på en skivdisk, eller radiokanal, nära dig!
   Deras första egna låt har en helt vansinnig hit-potential och är en dänga som sätter sig likt en igel på hjärnbarken.
   Gillar du lite post-punk kryddat med ett uns eller två Nirvana och dess likar är detta definitivt ett band att hålla utkik efter!

Ett längre tag har jag funderat i banorna av att byta ut skivan på kaffebänken till någonting mer stadigt. Detta blev dagens projekt och den tunna flimsiga spånskivan, vilken jag klätt med svart vaxduk, byttes ut mot en bänkskiva från IKEA.
   Gjorde ett smärre fynd och gav under 50-lappen för skivan och sedan var det en ganska smal sak att såga till måtten och fästa de gamla reglarna bänken står på.

Nu är jag vare sig en Ernst eller någon Martin Timell, så trots att jag tejpade före sågning (och sågade från baksidan) så blev kanterna inte så fina. Dessutom: eftersom jag sågade med en fogsvans blev det hela en smula snett och vint.
   Men resultatet blev riktigt bra ändå och ett framtida projekt blir att sänka ner elen. Jag tror dock att jag väntar tills jag får tillgång till en sticksåg för det projektet…
   Med den nya bänkskivan blev det en helt annan stabilitet vid arbete. Allt svaj från förr var borta och det kan nog bli bra när man vant sig! Det tråkiga är att nu syns varenda kaffekorn…
   Ett stort plus är att den nya skivan harmoniserar fint med resten av bänkarna i köket samt köksbordet. Svart och krom är snyggt (om än lite 80-tal), men detta blev fint också!
   Just nu är det Yirgacheffe från Åre Kafferosteri i kvarnen och första cappisen blev riktigt fin. Lite bubblig mjölk, men fin symmetri (kassa mobilkamerabilder bara)!

Ny vecka och nya tag snart! Och ytterligare en helg närmare kaffe-eventet i maj!

En trevlig enkel på Åre POP. Både före och efter mjölken. Gott och välgörande efter en lång arbetsvecka!
   Vid ett par tillfällen har jag både fått frågan om hur man häller latte-art och sett med egna ögon hur en del häller. Allt som oftast häller man i början alldeles för snabbt vilket – i bästa fall – ger täta ringlor, men knappast öglor. Resultatet av en dylik hällning brukar sluta med ett hjärta. Oftast dessutom utdraget (hjärtan hälls relativt statiskt: en blobb med genomdrag).
   Hemligheten med öglorna är att hälla långsammare och mer taktfast. Jag tror att det är lätt att glömma bort att varje ringla (om man gjort den ordentligt) ger en ögla och att en ögla tar upp mer plats i koppen. Istället stressar man på för att få så många ringlor som möjligt. Sedan får man givetvis inte vara för långsam heller… Att vara taktfast är det viktigaste!
   Under gårdagen fick jag höra att jag faktiskt – delvis – hjälpt till i utvecklingen av latte-art för kompisarna på Soleo. Just genom mitt tjat om taktfasthet och lägre hastighet.
   Alltid roligt att kunna vara till hjälp!

Jag kan säga att det var med stor vånda och med blossande kinder som jag beslöt mig för att lyssna på intervjun med mig själv idag. Rattade in kanalen på mobilen och lyssnade. Och förvånades.
   Det var inte alls så illa och hemskt som jag först befarade. Till och med så att det var ganska bra…
   Om nu någon skulle ha missat detta och vill lyssna finns reportaget här (länken fungerar i 30 dagar från idag).
   Cappisen ovan får illustrera vad jag anser om intervjun: inte riktigt där, men ganska hyfsat trots allt.